2016.12.18
Vi lämnar 2016 och går in i ett nytt år – vad önskar jag mig?
Året som går mot sitt slut har kantats av rubriker som i många fall gjort mig så bedrövad och sorgsen. Hur kan människor bli så hatiska mot varandra när de ska välja en ny president i sitt land? Hur kan stridigheterna i Syrien fortgå dag efter dag? Hur kan ensamma människor spränga sig själva i luften för att andra ska dö? Så mycket hat mellan människor!
Samtidigt finns det glimtar av ljus som tar sig in. Där vi får nyheter om människor som med fara för sitt eget liv är beredda att sträcka ut en hand för någon annan. Att hjälpa en annan människa att få det lite bättre. Det är de där i din närhet som funderat på hur de kan göra skillnad. De där snälla människorna som aldrig får de där braskande rubrikerna. Jag är förvissad om att de snälla är såååå otroligt många fler än de som hatar. En del får ordet snäll att låta som något mesigt och dåligt. Det kan aldrig, aldrig, aldrig vara fel att vara snäll.
Jag önskar mig ett 2017 med massor av snällhet.
Snäckan (Från Ulf Nilssons bok Ett levande liv)
"När jag var fyra år var vi på Mallorca. En morgon skulle jag springa utefter stranden, Anders ville följa med.
Efter 25 meter blev han trött. Han stannade, jag sprang vidare. När jag vände såg jag honom som en liten prick som satt och väntade på mig. När jag kom närmare såg jag att han gjorde någonting. När jag kom helt nära såg jag vad. Han satt nere vid strandkanten och kastade snäckor i havet. Under natten hade havet spolat upp mängder av snäckor. Han räddade dem tillbaka till livet. Jag tyckte det var fint gjort, och sa det också. Men...
Det var hundra snäckor på en meter och stranden var en mil. Så jag ville få honom att inse det meningslösa. Jag sa; det är fint, men vad tror du det spelar för roll att du kastar tillbaka en snäcka eller två.
Först tittade han bara på mig. Han hade en snäcka i handen. Sakta sträckte han upp den mot mig och sa;
För den här - för den här spelar det roll."
Mer inom inspirationsföreläsning >>
2016.12.8
Mer inom mental träning >>
2016.12.3
Hon är blek i ansiktet och grå under ögonen. Det är inte första gången vi sitter tillsammans. De senaste veckorna har vi suttit ner vid några tillfällen och försökt hitta en lösning för att hon ska få avlastning i sitt arbete.
Vi ska nu göra en uppföljning kring hennes arbetssituation som hon signalerat är alldeles för tuff för tillfället. Hon berättar, jag lyssnar, kommer med olika infallsvinklar vad vi skulle kunna plocka bort, låta någon annan göra, tillfälligt lägga på is, arbeta hemifrån osv. Inget fastnar och jag ber henne komma med förslag – tystnad.
Helt plötsligt säger hon – "sen är det allt det där hemma också"
och ögonen svämmar över. Berätta för mig – ber jag. Jag ser hennes förtvivlan och maktlöshet. Det handlar om ett av hennes barn. "Det är det viktigaste för mig" säjer hon.
Situationen kring barnet och den tid det tar har gjort att hon själv släppt sitt eget stora intresse som gett henne såväl andrum, återhämtning som fysisk aktivitet.
Vi pratar vidare och sen är det som lösningen bara finns där mitt framför oss. Hennes barn, som hon beskriver som väldigt kreativt/konstnärligt, har ett stort intresse för dans.
"Gör det tillsammans"
föreslår jag, dela med dig till barnet, säj att du vill röra på dig och gör ett dansprogram tillsammans hemma. Du får tid med barnet och behöver inte åka iväg för att träna, ni gör något kul tillsammans och får båda fysisk aktivitet. Du sover bättre, ökar din koncentration och får en hel massa annat gott på köpet.
"Ja – det skulle hen gilla" säjer hon och jag ser i hennes ögon att det här är fullt möjligt. Hon ler.
Nu ser hon också saker på jobbet som hon vill pröva – sätta sig i ett annat rum för att få arbetsro, styra bort en del av sina mail osv. Jag inser att allt inte är löst, men ett steg i rätt riktning är jag säker på att hon tagit.
Ibland rinner livets bägare över. Att som chef se, lyssna och bekräfta detta är så viktigt. Och det finns alltid en lösning - det gäller bara att hitta rätt verktyg tillsammans med den du har mittemot dig.
Mer inom coaching >>
2016.11.26
Turritopsis nutricula - en varelse att vara avundsjuk på om du vill leva för evigt. Det är en liten manet som har hittat ungdomens källa. När livet inte passar eller den tycker det är för mycket motströms bildar den om sig till en liten klump och gör om sina celler till sperma eller ägg.
Googla den - fascinerande!
Om du nu inte vill bli en liten klump och börja från början så kan du istället tänka att "only dead fish go with the flow", ta i lite extra och att du själv bestämmer hur ditt liv ska se ut.
Mer inom mental träning >>
2016.11.16
Mer inom mental träning >>
2016.11.13
Allt går inte alltid enligt plan. Och du känner säkert "en sån där" som alltid skyller på nån annan och jakten på en syndabock drar igång.
Det märkliga är att det finns de som aldrig ser sig själva i spegeln utan det är alltid "nån annan" som ska göra världen till en bättre plats. Jag kallar det offermentalitet , vilket är väldigt sorgligt. Om du släpper ansvaret tappar du också styrningen i ditt eget liv.
Två misstag som "en sån där" begår
1. "En sån där" inser inte att hen är en del av problemet. Vi är alla en del i en helhet vare sig vi gillar det eller inte och då är vi på ena eller andra sättet en del av problemet. Antigen har vi gjort något eller också har vi låtit bli att göra något som borde gjorts.
2. "En sån där" fokuserar på att leta en syndabock att peka på istället för att lägga energin på att lösa problemet.
Dina tankar, känslor och handlingar har du själv kontroll över helt och hållet. Så – ta alltid ansvar för att skapa en positiv förändring.
Mer inom mental träning >>
2016.11.11
Resultatet av gårdagen tillsammans med teamet Verksamhetsnära stöd på Tranportstyrelsen.
Jädrar vilket kul interimsuppdrag jag har.
Jag är priviligerad att få jobba med dessa härliga människor.
Mer inom interimsuppdrag >>
2016.11.11
2016.10.30
Mer inom ledarskap >>
2016.10.20
Dåligt ledarskap hör jag idag väldigt ofta som en förklaring till stressade medarbetare, taskig arbetsmiljö och usla resultat. Det är bara det att chefer också är helt vanliga människor som vill gå till arbetet och göra ett strålande jobb.
Enligt mig är rollen som mellanchef den absolut tuffaste chefsrollen. Tryck och krav från alla håll, ofta många underställda, en mailkorg som svämmar över, system som ska tillfredsställas plus att det ska rapporteras i alla leder i organisationen.
Mellanchefen ska inte alltför sällan vara en kombination av; ekonom, personalvetare, fastighetskunnig, arbetsmiljöexpert, förhandlare, coach mm mm och gärna också tankeläsare. "Det borde ju chefen fatta/se/begripa". Jag har faktiskt inte träffat någon som läser tankar – har du? Vad gäller förmågan att läsa tankar är chefer helt vanliga människor i det avseendet också. Så nästa gång - säg det!
Det häftiga är att det finns en hel del fantastiska chefer som lyckas hantera den här rollen, de är uppskattade ledare och de visslar när de går till jobbet.
Hur är det ens möjligt? Ingen vetenskaplig teori bakom det här alls utan helt enkelt vad jag har sett genom mina år i arbetslivet. Bara att tänka på vilka chefer jag själv haft, som kommit att vara goda förebilder, ger de två, för mig, tydligaste faktorerna för att de lyckas i sitt ledarskap.
1. Alla behöver bli sedda/bekräftade och chefen "belönar" genom att uppmärksamma beteende och handlingar som leder i rätt riktning.
2. Alla har ett behov av att känna kontroll dvs att de kan påverka sin egen arbetssituation. Medarbetaren ser sin del i helheten och sätter sina egna mål utifrån sin egen roll och "Vad kan jag bidra med?"
Vad är det de chefer som är framgångsrika gör? De "förhåller" sig till, de många gånger skittuffa, förutsättningarna. De tar kontroll över sin egen situation och blir de inte sedda av sin egen chef så ser de till att de blir det av sina egna medarbetare och får sin "belöning" därifrån. Dvs de blir sedda och tar kontroll och då blir det bra för de är helt vanliga människor!
Sluta skäll på cheferna! Var rädd om de chefer i din organisation som lyckas ge medarbetarna det det behöver mest. Och chefer som inte fixar det – vad behöver de för att lyckas? De behöver bli sedda och uppleva att de har kontroll. Skitenkelt!
Och är du i din tur chef för en chef tänk då att Chefer är också helt vanliga människor!
Mer inom chefsstöd >>