PRESTERA & LEVERERA

Det jagar oss ständigt, krav, krav, krav...eller jagar vi oss själva?

Tyvärr ser jag fler och fler som inte tycker att de lever upp till det, de tror, förväntas av dem. De har tappat kärleken och värmen till sig själva. De känner skuld, skam och har ständigt dåligt samvete. För vad, för vem?

Jag möter det ofta i de sammanhang när jag coachar människor. Det inre samtalet ed har med sig själva, det begränsar, de vågar inte lite på sig själva.

En del blir stressade för de tycker att deras uppgifter är för utmanande.

"Vad har din chef sagt?"
frågar jag

"Ja, hen har jag bara fått positiv feeedback från"
Lita på det!

Alla andra verkar vara smartare, klarar att lösa problem snabbare, det måste vara perfekt innan jag lämnar det ifrån mig...det finns liksom inget slut på beskrivningarna av hur dålig man är.

Någon beskriver att jobbet har blir väldigt tråkigt. Vågar inte pröva något annat av rädsla att inte duga.

"Jag är inte så bra, tänk om jag inte klarar det!"

Att vara bra, duktig, leverera och prestera i andras ögon är så viktigt så det går helt överstyr och människor mår dåligt, tappar tilltron till sig själva.

"Jag är nog fel person på fel plats"

Jag upplever att fler och fler förminskar sig själva, uttrycker att de inte når ända fram, måste ha full kontroll och alltid känner sig jagade av att de inte tycker att deras prestation är tillräckligt bra.

Det är aldrig, aldrig fel på på människor, ibland är någon på fel plats men det går att ändra på. Det är både ok och nödvändigt att tycka om sig själv för den man är. Du får vara nöjd! Punkt!

Publicerat: 2017-10-31